Pidjón habbén

Frå Alnakka.net
Den utskrivbare versjonen er ikkje lenger støtta eller kan ha rendring-feil. Oppdater eventuelle bokmerke i nettlesaren din og bruk den vanlege utskriftsfunksjon til nettlesaren i staden.

Pidjón habbén, eller frigjevinga av ein førstefødd gut, skjer på den 30. dagen etter fødselen.

Rituale

יִשְׂרָאֵל שֶׁנּוֹלַד לוֹ בֵּן זָכָר וְהוּא בָּכוּר לְאִמּוֹ. חַיָּיב לִפְדוֹתוֹ מִיּוֹם שְׁלשִׁים וּלְמַֽעֲלָה. וְאִם פָּדָאו קודם אֵינוֹ פָדוּי. ומכאן ואילך עוֹבֵר עָלָיו בְּעָשָׂה.

Ein israelitt [dvs. ein israelitt som ikkje er kohén eller leví] som det blir fødd ein son ått, og denne sonen er den førstefødde ått mor si: Ein er skuldig å kjøpe fri den [sonen] frå den trettiande dagen og frametter, og om ein kjøpte han fri före [dét], er han ikkje frikjøpt. og etter dét gjer ein seg skuldig i brott av eit gjerningsbod.

(Merk at om den eine av föreldra er kohén/kohanít eller lēví/lēvít, enten dét gjeld faren eller mora, så er ein ikkje skuldig å kjøpe fri den førstefødde. (London 1965, s. 181))

וְהַמַּכְנִיס בְּנוֹ לְפִדְיוֹן מְבָרֵךְ

Og den som fører inn sonen sin for å fri han seier desse to signingane:

ָרוּךְ אַתָּה יְיָ. אֱלֹהֵֽינוּ מֶֽלֶךְ הָֽעוֹלָם. אֲשֶׁר קִדְּשָֽׁנוּ בְּמִצְוֹתָיו. וְצִוָּֽנוּ עַל פִּדְיוֹן הַבֶּן׃

Signa er Du, ADONÁI, vår Elohím, herskar over universet, som helga oss med boda Dine og baud oss om frigjevinga av sonen.

ָרוּךְ אַתָּה יְיָ. אֱלֹהֵֽינוּ מֶֽלֶךְ הָֽעוֹלָם. שֶׁהֶֽחֱיָֽינוּ וְקִיְּמָֽנוּ וְהִגִּיעָֽנוּ לַזְּמַן הַזֶּה׃

Signa er Du, ADONÁI, vår Elohím, herskar over universet, som heldt liv i oss og heldt oss oppe og let oss nå denna tida.

וּמֵבִיא כֶּֽסֶף אוֹ זָהָב שוה חמש סלעים. וְכֹהֵן שוֹאֵל לְאֵם הַיֶּֽלֶד וְאוֹמֵר לָהּ שמא הפלת בֵּן אוֹ ילדת בֵּן אֲחֵר. אִם אָמְרָה לוֹ לאוֹ. מָנִֽיחַ לְפָנָיו אוֹתָן החפצים בכלי. וְכֹהֵן אוֹמֵר׃

Og [den som fører inn sonen sin for å fri han] legg fram gull eller sølv for fem sjékel (sjå 4. mos. 18:17) og kohénen spør mora til barnet om ho har abortert eit barn eller har fødd noko anna barn. Om ho svarar honom «nei», blir pengane gjevne til kohénen, og kohénen seier:

זֶה הַבֶּן בְּכוֹר הוּא וְהַקָּדוֹשׁ בָּרוּךְ הוּא צִוָּה לִפְדוֹתוֹ שֶׁנֶּֽאֱמַר

Denna sonen er førstefødd, og Den Helige, Signe Den, baud å fri honom — som det er sagt:

במדבר יח טז

Bammidbár (4. Mosebok) 18:16

וּפְדוּיָ֨ו מִבֶּן־חֹ֣דֶשׁ תִּפְדֶּ֔ה בְּעֶ֨רְכְּךָ֔ כֶּ֛סֶף חֲמֵ֥שֶׁת שְׁקָלִ֖ים בְּשֶׁ֣קֶל הַקֹּ֑דֶשׁ עֶשְׂרִ֥ים גֵּרָ֖ה הֽוּא׃

Og frigjevingspengane, frå de er månadsgamle skal du frigje dem, etter overslaget ditt, for fem sjekalím etter heligdomssjékelen; tjue gerá er han.

כְּשֶֽׁהָיִֽיתָּ בִּמְעֵי אִמֶּֽךָ הָיִֽיתָ בִּרְשׁוּת אָבִֽיךָ שֶׁבַּשָּׁמַֽיִם וּבִרְשׁוּת אָבִֽיךָ וְאִמֶּֽךָ עַכְשָׁיו אַתָּה בִּרְשׁוּתִי שֶֽׁאֲנִי כֹּהֵן וְאָבִֽיךָ וְאִמֶּֽךָ מְבַקְשִׁים לִפְדוֹתֶֽךָ שֶֽׁאַתָּה בְּכוֹר מְקֻדָּשׁ שֶׁכֵּן כָּתוּב

Da du var i livmora ått mor di var du for Far din i Himmelen, og for far din og mor di. No er du for meg, for eg er kohén; men far din og mor di ønskjer å fri deg, for du er ein helga førstefødd; — som det står skrive:

Sjemót (2. mosebok) 13:2:

וַיְדַבֵּ֥ר יי֖ אֶל־משֶׁ֥ה לֵאמֹֽר׃ קַדֵּשׁ־לִ֨י כָל־בָּכ֜וֹר פֶּ֤טֶר כָּל־רֶ֨חֶם֨ בִּבְנֵ֣י יִשְׂרָאֵ֔ל בָּֽאָדָ֖ם וּבַבְּהֵמָ֑ה לִ֖י הֽוּא׃

Og tala ADONÁI til Mosjé og sa: «Helg til meg kvar førstefødde hanne; den som opnar kvar livmor hjå jisraélsborna — hjå menneske og i fe; — Min er han!»

וְהָרֵי הַֽחֲפָצִים הַלָֽלוּ יִכָּֽנְסוּ תַּחְתֶּֽיךָ לְפִדְיוֹנָךְ שֶֽׁאַתָּה בְּכוֹר וְהַֽחֲפָצִים הַלָֽלוּ יִנָּֽתְנוּ בְּמַתָּנָה לְבַֽעֲלֵיהֶם וְאִם פִּדִיתִֽיךָ כַדִּין וְכָֽרָאוּי הֲרֵי אַתָּה פָּדוּי וְאִם לַאו הֲרֵי אַתָּה פָּדוּי כּתּוֹרָה וְכַּֽהֲלָכָה וְכַבַּקִּי שֶׁבְּיִשְׂרָאֵל׃

Og sjå, dessa gåvone som er gjevne for deg, for frigjevinga di, for du er førstefødd og dessa gåvone er gjevne som gåve til meistrane deras, og om frigjevinga di var etter retten og som det er vorte sett; sjå, da er du fri; og om ikkje [alt var gjort rett], da er du [likevel] fri etter Toráen og etter halakhá, og etter de kunnige som er i Jisra’él.

Kjeldor

  • סדור ברכה. Orden de bendicion conforme el uſo del K.K. de Sepharad. Añadido y acrescentado en muchas coſas a las precedentes imprẽſiones. [Amsterdam] (Menaſſeh ben Iſrael), 5394 [1634].